Sjöräddningsstationen Räfsnäs en fredagmorgon klockan 08.59.

”God morgon” hälsar jag när jag kliver in. 

Det visar sig att det minst är eftermiddag för stationsansvarig Jan Akalla från Sjöräddningssällskapet. Han har varit vaken sedan larmet gick 02.30 i natt och de fick ge sig ut på ett uppdrag.Bildtext: Jan Akalla, stationsansvarig (till höger) med kollega Mika.

Sjöräddningsstationen har bemanning dygnet runt - året om. Allt på frivillig basis. Jans kollega Mika, som bor i byn, slinker in. Också han med nattens sjöräddning i bagaget, även om han hunnit slumra till en stund.

Vi tar en rundtur i huset, som donerades till sällskapet, och som efter renovering blivit en viktig tillgång. Huset gör det möjligt för sjöräddare att både övernatta, mötas, arbeta och leva här under jourtiden.

-          Huset är en förutsättning för att kunna bedriva vår verksamhet. Ungefär hälften av våra nu 16 aktiva sjöräddare behöver tillgång till huset för att finnas tillgängliga, berättar Jan.

För att vara sjöräddare behöver du nämligen kunna vara klar för att ge dig ut på uppdrag inom 15 minuter, vilket tidigare innebar att du behövde bo väldigt nära.

Stationen i Räfsnäs är, storleksmässigt, en av de 10 till 15 största när det kommer till larm. Det råder speciella förutsättningar för stationens läge, med ett stort antal fritidsbåtar, både bofasta och många sommarstugor på öar och med stor färjetrafik – både yrkestrafik och kryssningsbåtar. Sjöräddningen är många gånger inblandade vid insatser kring färjorna, även om helikopter är första valet. Närheten till Åland är också speciell – området sträcker sig långt österut - och de samarbetar med den åländska sjöräddningen.

-          En normal julimånad har vi mellan 70 och 80 uppdrag, berättar Jan.Båten Rescue Mathilda (byggd efter donation från Roslagens Sparbanks stiftelser och döpt efter bankens första kund) tar majoriteten av alla uppdrag sommartid.

-          Hon är en oslagbar enhet. Vi har all utrustning som vi behöver på den 8 meter långa båten. Hon är både trygg, säker och smidig. Hon är välkänd häromkring – det är många som sett henne ute på uppdrag, säger Mika.

Mika, som är fritidsboende i Räfsnäs, har inte ångrat en sekund att han gick med i sjöräddningen när barnen blev lite större och han fick mer tid över.

-          Jag har lärt mig massor och så har jag fått lära känna min skärgård på ett helt annat sätt, berättar han.

Jan har alltid varit engagerad i föreningslivet. Det startade som liten i scoutrörelsen. Han har haft fritidsbåt i många år och när han sedan flyttade till Rådmansö sökte han sig till stationen.

-          Det är väl ett sätt att betala tillbaka också. Jag har varit medlem i alla år som jag har haft fritidsbåt. Det känns fint att kunna hjälpa till, samtidigt lär man sig mycket och skaffar sig en stor erfarenhet. Det är ett annat sätt att vara på sjön.

Sjöräddningens verksamhet bygger på tre uppdrag. Att sprida intresse och kunskap om sjöräddning, att utveckla sjöräddning med nya metoder och verktyg. Och sist, men inte minst, att bedriva sjöräddning. Visionen är stark – att ingen ska avlida till sjöss.

Basen i att bli sjöräddare är viljan att hjälpa till. Utbildningen får man av sällskapet. Det tar ungefär 9 till 15 månader att bli sjöräddare.

-          Det handlar dels om utbildning, dels om att bygga erfarenhet, berättar Jan.

I år fyller sjöräddningssällskapet 116 år, ett sällskap som startades av ett antal redare som en frivillig verksamhet, efter att inte fått någon respons av staten. I början bemannades den av fiskare och sjömän. Idag finns en rad olika yrken och kompetenser inom sjöräddningen. Men fortfarande baserad på ideella krafter. Året om. Dygnet runt. Vilka hjältar!