Naturskyddsföreningen Roslagen har fått 5 000 kronor i bidrag  till ett projekt för att uppmärksamma igelkottens utsatthet och inspirera fler att agera. Som en del i satsningen ordnas aktiviteter där man får möta både experter och andra naturintresserade och lära sig mer om hur vi kan hjälpa våra taggiga vänner. Vi gav oss ut på en lite exkursion för att hitta några igelkottar.

Vi färdas längs Lisingevägen och när vi ser några egenhändigt ritade varningsskyltar för igelkottar förstår vi att vi närmar oss. Strax därefter dyker ett litet övergångsställe för de små kottarna upp - vi är framme.

Här på igelkottsvännen Tomas tomt vid sjön Sparren, sammanstrålar vi med Ola Nordstrand och Calle Montell från Naturskyddsföreningen Roslagen.

Tomas berättar att han har haft fem igelkottar som regelbundna besökare under sommaren. Även grannen Susanne några hus bort har haft en igelkottsfamilj som troget tittat förbi ända sedan valborg. De visar upp bilder på sina omtyckta besökare. Som ju också håller odlingarna fria från mördarsniglar.

Den här dagen lyser däremot kottarna med sin frånvaro, trots lockande skålar med kattmat och vatten. (Men vi har fått fina bilder på dem från Tomas och Susanne.)

I stället får vi lära oss mer om deras liv och utsatthet. Igelkotten är ett av världens äldsta däggdjur och har klarat sig i över 30 miljoner år tack vare sin förmåga att anpassa sig. Men nu räcker inte taggarna längre som skydd.

- Miljögifter, trafik, jordbrukets förändringar, rovdjur ff grävlingen och robotgräsklippare gör livet svårt för arten, säger Calle och tillägger att även de varma vintrarna ställer till det för igelkottarna och gör att de kan vakna för tidigt och då inte hittar någon mat.

Naturskyddsföreningen vill därför både sprida kunskap och få fler att engagera sig. Ett av målen med projektet är att få en bättre bild av hur många igelkottar som faktiskt finns i Roslagen. I hela Europa har antalet minskat med upp till 40 procent och även här i våra trakter märks stora förändringar.

- Vi vill genomföra en räkning av igelkottar i Norrtälje kommun, berättar Calle som inte har sett igelkottar i sin egen by sedan 1992. "Efter samtal med grannar har noterats att ingen sett igelkottar sedan -90 talet, förutom ett sporadiskt besök 2011."

Men det finns hopp. Små enkla insatser kan göra skillnad: lämna lövhögar och buskage, låt gamla stubbar ligga kvar, ställ ut en låg skål med vatten och låt gärna lite fallfrukt ligga kvar på marken.

Små enkla insatser kan alltså göra stor skillnad. Kanske kan vi tillsammans bidra till att våra taggiga grannar blir fler igen!?

- Framförallt måste vi ju alla hjälpas åt att se var de finns och var insatser, både privata och kommunala, bör sättas in. Vi vill ju inte att ett däggdjur ska försvinna rakt framför våra ögon!?, avslutar Calle.